Reträtt.

Så. Vad gör man när man bara vill lägga sig platt på den snöfria blöta marken och stanna där. I en evighet. Betala för de synder man gjorde som ung. Yngre. Omedveten om resten av livet. Som den där repliken ur fucking Åmål. 
"Jag är hellre lycklig nu än om 25 år." Verkligen Minna. Hur känns det nu?

Jag ligger inte platt på marken. Jag sitter i min soffa och önskar att jag kunde gå fram till mitt gymnasie-jag och ge henne en örfil. Be henne sluta låtsas som att hon aldrig kommer bli trettio år gammal. Här är vi nu. Mitt gymnasie-jag förstår fortfarande ingenting. Har en naiv tro på alltet. Vet ingenting om att man skapar sin egen rättvisa, sin egen förlåtelse och framförallt begår sina egna brott. 
Lilla du. Känn nu smaken av dina beslut, sug in dem och säg att du aldrig hade gissat.

en yngre upplaga.