Nytt från Slätten.

Har inte hunnit uppdatera ordentligt på ett tag. Min praktik lider mot sitt slut, och jag har fått höra många livshistorier, mött människor som skulle behöva få sina sagor nedskrivna. Snart finns ingen kvar att berätta om dem som är ensamma. Så orättvist att vara den sista som är kvar av sin familj och sina vänner. Men jag har fått ett helt gäng nya hjältar också. Dom finns överallt men fungerar som en osynlig kedja som borde ha tusenlappar mer i betalt i månaden. Undersköterskorna.

Idag har vi fått ha Kerstin och Sofia här igen. Alltid ett lika välkommet avbrott i vardagen! Det är så kul att se de små vännerna. Kerstin är inte lika försiktig som Adde, hon är redo för att leka direkt, men pojken behöver få titta ett tag innan han vågar släppa loss. Men man märker att dom känner igen varandra! Så nu har han äntligen fått dansa med en jämnårig, inte bara med sin mor. 
Han är väldigt förtjust i Polly och Bamse med, Sofias hundar. 
Imorgon blir det vaccinering för Adrian igen, känns som det kommer en i månaden just nu. Men han tar det bra och BVC är kul då det sitter ihop med öppna förskolan.
Här följer lite bilder från dagen!

 Nyvaken.

 Kerstin!

 Bamse grånos.

Ett rum, två barn, kaos.

21:45

Höstens trötthet börjar hinna ifatt mig, kanske är det vädret, eller helt enkelt det fysiska arbetet. Lilla mor är trött. Fick ett fantastiskt bra tips från en mycket gammal dam jag mötte.
"Har du prövat att lägga dig innan klockan 22.00 någon gång? Jag önskar att jag hade sovit mer som ung. Nu orkar man inte göra det längre." 
Man borde lyssna mer på dem som vet.

My sunday love.

När man blir smått chockerad över att bli serverad makaroner och korv till middag så vet man att man är bortskämd. Tack för påminnelsen, Johannes. Nu vet jag igen. 

Ny vecka imorgon. Min rygg bävar. Resten av mig tycker dock att det ska bli roligt med tre veckor till av APU:n. 

Ny tid, ny strid, som Linnéa skulle säga. 

Här följer lite söndags kärlek.

Vem kommer du att bli?

Vi var inne i en lampbutik igår, dom hade plockat fram alla adventsstjärnor och tomtar. Det blinkade och lyste överallt. Adrian var närmast salig. "Titta! Titta där! Titta!" Jag antar att jag får ge med mig och hänga upp en sådan åt honom i hans lilla rum. Tänk att han har ett eget rum. Tanken är på något vis så rörande. 
Här bor Adrian. Var god och knacka!
Jag undrar så om han kommer att hänga upp bandaffischer på sina väggar om 10 år. Vad kommer han att lyssna på? Vill han spela hockey eller rida? Eller hoppa fallskärm som hans mamma gjorde förr. Kommer han att älska katter som han gör nu? 
Jag längtar lilla vän. Jag är ganska säker på att du kommer att be om en kamera om ett par jular.

Kerstin och Sofia var förbi en snabbis, på deras väg ner till Borås. Jag är så glad över att du stannar varje gång du åker förbi Sofia, du anar inte. Tänk om inte vi hade lärt känna varandra. Om vi bara hade gått förbi varandra med våra ungar på stan utan att veta att där skulle finnas en vänskap. Jag ryser nästan vid tanken. Tavlan från dig, Linneorna och Annelie hänger nu där den ska! Och där kommer den alltid hänga.


Adrian sover. Varje natt rullar han ihop sig i någon sängände. Kanske är det tryggast så? Med en fot som sticker ut mellan spjälorna. Sov gott lilla sparv.

 En bild från sensommaren, Adrian lejontämjare.

Lövsöndagen.

Sällan har en söndag farit förbi som idag! Det fanns så mycket tid att jag nästan fick leta efter saker att göra. Garderoben har fått sig en rensning och min bacillskräck har fått sig en riktig spa-upplevelse i form av en genomgång av köket. Nu är det så aseptiskt det kan bli. Jag älskar fan doften av av rengöringsmedel. Om jag kunde tvinga Johannes att använda det som parfym skulle jag göra det.

Adde har vart ute med sin pappa hela dagen, och hjälp farmor och farfar att rensa trädgården från löv. Mellan varven har han varit hemma och dansat.

Denna balaclava i ull har varit höstens kap!

Lövpackning!

Ni vet väl att bilderna blir större om ni klickar på dem? :)

Pustar ut.

Bara en fjuttig uppgift kvar att göra i skolan och sen ut på praktik! Äntligen! Blir lite finbesök i helgen som kommer med! Hoppas det otroliga höstvädret håller i sig. Som vanligt firar jag med att städa. Det ligger en halv sandlåda i hallen, med tillhörande löv och pinnar. Fattas bara en gunga och rökande grannar, sen har vi hela Karlslätt inomhus.

Med höst i blick!

En humor på hög nivå.

Inte mycket som hänt idag! Jag har suttit med näsan i böckerna och som vanligt längtat efter att jobba istället. Jag saknar den frihet man har när man arbetar. Ja du läste rätt. Underbart att gå och göra sitt i 8 timmar och sen inte ägna en tanke åt det på resten av dagen. När man pluggar bär man runt på skolböcker och stress konstant. Nästa prov och nästa prov och nästa prov.

Adrians sinne för humor utvecklas dag för dag, han är jävligt rolig faktiskt! Och jag känner ofta att det är nog det som kommer vara vårt band genom livet. Att skratta åt sådant som ingen annan förstår. Ibland behöver vi bara titta på varann och brista ut i skratt, utan att någonting särskilt har inträffat. Det räcker med ett samförstånd. Vi har kul, varför behöver ingen annan veta. Jag sa till Johannes igår kväll att Adrian verkligen är rolig, men att han inte är klok nånstans. Johannes höll med. Denna matvägrande, ständigt snoriga, aldrig stillasittande otroliga lilla parvel är all anledning till varför jorden snurrar. Han dansar till allt. Reklam, Bach, Electric banana band och när jag sjunger. Till och med när hans pappa "beatboxar". 

Tänk att han en dag kommer att tycka att vi är så otroligt pinsamma.

När blev du så lång?

Soppa på en bebis.

 Inatt vaknade Adrian ungefär två gånger i timmen och var otröstlig. Vi var på vårdcentralen för att kolla öron och hals idag men allt såg fint ut. Kanske är det tänder, eller en fas, jag har för länge sedan slutat räkna faser, men dom är bra att skylla dåliga dagar på. Imorgon har jag prov, tror det kommer att gå ok, jag är förberedd men inte over the top så att säga. Men det är helt galet intressant med människokroppen. Även om tarmar och könssjukdomar kanske inte toppar listan på saker jag vill se bilder av. Men jag längtar efter att jobba! Plugga är kul men arbetet har alltid varit mitt sätt att ta det lugnt. Och man ska ju tycka om sitt jobb. Annars är det slöseri med livet.

En som inte slösar en sekund på att ta det lugnt är såklart Adde. Idag fick jag ändå massor med pussar och flera minuter av att han satt stilla i mitt knä. Underbart. Han har badat i kastrull också. Det är inget fel på badkaret, men kastrullbad är ett fint avbrott såna regniga, gnälliga eftermiddagar.

Sista dagen utan mössa.

Så kom sommaren tillbaka! Nästan 20 grader och strålande sol. Hela gården har vaknat till liv igen efter ett par veckor  av tystnad. Vi har haft Björn på besök hela helgen, till Addes stora glädje. Björn blir imponerad av att man hämtar en boll, och han tycker att det är ok att kladda med frukostgröten om man inte vill äta upp den. Men vi har haft annat finbesök med! Gudmor Jana kom förbi en snabbis, och likaså Adrians vän Kerstin med sina föräldrar. Annelie och Sebbe stannade på en kopp kaffe också. Otroligt skönt att Adde har kommit ur den där blyghetsfasen.. En två timmar lång middagslur skvallrade om att besöken var uppskattade.

Kan inte hösten vara såhär varje dag?

 Adde och Björn

 Vällingpaus i solen.

Till och med jag fastnade på en bild, solen till ära.

Förmodligen den sista dagen utan mössa för i år.

Tänder och besök.

Igår hade vi besök, Adrian fick leka med sin vän Kerstin och jag fick träffa min vän Sofia. Våra män fick leka med sina fiskespön. Alla nöjda! Adde får tänder och det både syns och hörs som vanligt. Han är ingen hejare på att borsta dem heller. Vi får skärpa oss med det. Annars mår han bra! Fortfarande mest vällingen som gäller. Undrar varför det inte duger med fast föda.. Det går i vågor. Men det kommer väl, är man 14 månader gammal så är man.

Ikväll ska jag sätta mig och plugga. Det är spännande ämnen men svårt att hinna med att läsa så mycket man skulle vilja. Jag jobbar upp mig med prestationsångest inför varje prov med. Men snart är medicinsk grundkurs klar! Det har vart det svåraste men helt klart det mest intressanta hittills! Jag har haft turen att få ett gäng riktigt trevliga tjejer i min klass med! Känns som vi har läst ihop i en evighet redan. Tiden går fort. Tänk att det är jul om 2 månader. Suck.

Adrian och Kerstin!