Bästa!

 Fantastiska helg! Bästa lördagen på evigheter. Tänk att jag har så fina vänner. Att fem människor med så olika historier och personligheter smälter samman till ett sådant perfekt gäng. Längtar tills nästa gång! Jag skrattade så jag grät igår.

 Finaste!

Och här hemma har Adde vart lite febrig och inte tyckt att mat är sådär överdrivet spännande..

9.5!

Ett läskigt prov i medicinsk grundkurs ligger bakom mig, nu är det två veckor tills nästa, otroligt skönt! Igår fick Adrian sin ettårsvaccinering. Ännu ingen feber i sikte och han var superduktig när han fick den! Vår bvc-sköterska är helt galet bra också. Äntligen efter diverse matkrig och extra matolja i maten har Adde knäckt 9.5 kilo. Snart är pojken 80 cm lång. Känns overkligt att tänka att han har vuxit 30 centimeter sedan han föddes. och gått upp 6 kilo. Han är lång och smal som sin pappa.

Imorgon rymmer jag hemifrån tills på söndag, ska stugmysa med ett gäng damer som har en alldeles speciell plats i mitt Cor. Det blir vin och underbart sällskap!

Ninjan.

Försöker rensa i förrådet. Jag kan ju inte spara varje liten strumpa som Adrian växer ut. En del kläder och saker vill jag ha kvar till, ja vem? "Nästa". Vem det nu än är. Aldrig hade jag kunnat gissa den där decembernatten med det positiva graviditetstestet att jag nästan två år senare skulle sitta och längta efter en till bebis då och då. Nog för att jag är nöjd som det är också. Adde är på så många vis fortfarande en bebis. Förvisso en bebis som springer, klättrar uppför rutschkanans trappor och åker ner, själv. Men likväl förbannat en bebis som vill bli buren och leka tittut, som fortfarande darrar på underläppen och inte vill äta mat med stora bitar i.

Idag sålde jag hans hoppgunga. Han kan ju faktiskt hoppa utan den. Men en sista tur i den innan den hämtades blev det, och det var roligt! I ungefär tre minuter.
Vart hittar de små liven all energi? Om jag sprang lika mycket som Adrian gör på en dag skulle jag vara helt slut följande vecka. Men nu tycker han iallafall om att sitta i vagnen och kika i affärer, utan att alla runtomkring blir döva.


Katten visar som vanligt ett helt otroligt tålamod med sin lillebror. Men jag tvivlar på att han tänker så om sin ständige följeslagare. Hade det varit hans lillebror på riktigt, hade Adde fått stryk av katten för länge sedan.

 En sista karatespark i hoppgungan innan den såldes vidare.

 Kalkkis med tålamodet.

Bröd för den lede.

Önskar att jag hade skrivit redan när Adrian låg i magen, och när han var nyfödd, men det är väl aldrig försent att börja, dessutom är det ju nu det är roligt på riktigt! Han far runt som ett yrväder, börjar lära sig säga lite annat än "mamma, pappa", och trivs fortfarande bäst utomhus där han kan äta sand, björklöv och småsten för glatta livet. Undrar om han kommer att tappa vikt när snön kommer, och hans tillgång till diverse natursnacks inte längre finns.

Söndagar har aldrig stått högt i kurs i vårt hus, i varje fall inte hos mig..
Men Johannes har bakat bröd idag. Han har slutat röka (nästan) så jag antar att han får nå utlopp i det där bakandet.

Jag drömmer om att orka tapetsera, och framförallt att en morgon bara vakna och ha ett öga för inredning. Och kanske lite pengar till nått annat än IKEA möbler.
Längtar efter helgen som kommer, då jag ska iväg med mina hjärtans mammor! Barnfritt, kanske lite vin och en stuga i Mellerud. Rena drömmen! Jag vet att Sofia klarar sig utan sin dotter en helg, men fixar hon att vara utan Angry Birds, eller kommer hon att smygspela hela helgen?

 Snart så!

 Pyjamas och snutte, redo för natten.