onsdag 28 december 2011

måndag 26 december 2011

En god jul.

Har lov, bara ett år kvar tills denna omgång skola är färdig. Känner av det där pirret från när man skulle sluta högstadiet. Det stora livet skulle börja. 
Vi skulle vara vänner för evigt i klassen. 
Gymnasiet väntade med sina portar ut mot världen. Haha.

Julen kom och gick! Jag brukar inte märka av den, utöver att omvärlden blir närmast besatt av glögg, och att spotifylistorna svämmar över av olika versioner av "stilla natt". Hemma har vi varken pyntat eller bakat, men det kanske kommer med åren. 
När Adrian blir större. Tur att han har släktingar som är mera naturligt inställda gentemot familjehögtider än hans mor. Jag får lära mig på nytt, lite för varje år. 
Inte ska man bära gammalt groll gentemot julafton när man har barn. 
Dessutom strävar jag efter att Adde ska få bilda sig sin egen uppfattning om allt, 
inte ta efter mina åsikter. Och i år var julen hemtrevlig och varm. 
Adrian firade hos farmor och farfar dit även jag kom efter arbetet. 
Det kändes fint att pyssla namnlappar till paket man lagt lite tanke och hjärta bakom igen. Det var många år sedan sist. Men jag saknade mina bröder.


Julafton hos farmor&farfar.

onsdag 21 december 2011

Hattstugan!

Äntligen! Dagisplats från och med 1 Februari! 3 dagar i veckan! 
Och det bästa, det ligger bara ett stenkast från vår ytterdörr! Fabulöst!


måndag 19 december 2011

Längtar hem.

En dag satt jag på bussen hem till Pihlis, en förort i Helsingfors där jag bodde, 
dagen var grå och regnet smattrade mot rutan. Jag tänkte att allting har stått stilla för länge, här händer aldrig någonting. Jag gav min sittplats till en äldre dam som satte sig utan att tacka, fick en sur blick då jag förmodligen hade väntat någon sekund för länge med att resa mig. Jag står framför bussdörrarna, vi stannade vid en hållplats, 
en människa utklädd till apa satt själv på bänken. Jag stirrade apan i ögonen och log. Då reste sig apan, drog ner sina håriga byxor och moonade mig, och avslutade det hela med att ta en klunk öl och sedan peka "fuck you" åt mig. Jag har aldrig skrattat som då, denna gest var bland de bisarraste jag någonsin upplevt en vanlig onsdag. Och jag kände, att här hör jag hemma. Endast i Finland kan detta hända utan att någon höjer ögonbrynen. "Jasså, ännu en halvnaken apa på busshållplatsen. Jaja."


Kaivokatu.

söndag 18 december 2011

Gäsp.

Söndagar börjar liksom aldrig på riktigt, men inte tar de slut heller. 
Det känns som om det regnar inomhus då. Ironiskt nog har dagen ändå fått sitt namn efter en solgudinna. Adde har varit ute och åkt pulka med sin pappa, snöbollar toppar visst listan över vad som är allra bäst just nu, oavsett veckodag.  
Det intresset delar inte hans mor. Kom nu vår!



Söndagskänslan.

lördag 17 december 2011

Reträtt.

Så. Vad gör man när man bara vill lägga sig platt på den snöfria blöta marken och stanna där. I en evighet. Betala för de synder man gjorde som ung. Yngre. Omedveten om resten av livet. Som den där repliken ur fucking Åmål. 
"Jag är hellre lycklig nu än om 25 år." Verkligen Minna. Hur känns det nu?

Jag ligger inte platt på marken. Jag sitter i min soffa och önskar att jag kunde gå fram till mitt gymnasie-jag och ge henne en örfil. Be henne sluta låtsas som att hon aldrig kommer bli trettio år gammal. Här är vi nu. Mitt gymnasie-jag förstår fortfarande ingenting. Har en naiv tro på alltet. Vet ingenting om att man skapar sin egen rättvisa, sin egen förlåtelse och framförallt begår sina egna brott. 

Lilla du. Känn nu smaken av dina beslut, sug in dem och säg att du aldrig hade gissat.

en yngre upplaga.

tisdag 6 december 2011

Så kom äntligen snön.











Det tog ungefär 13 minuter innan han halkade på isen och fick ett stort sår på kinden.
Men det glömdes bort fort. Ärr ger bara karaktär.