Adrians sinne för humor utvecklas dag för dag, han är jävligt rolig faktiskt! Och jag känner ofta att det är nog det som kommer vara vårt band genom livet. Att skratta åt sådant som ingen annan förstår. Ibland behöver vi bara titta på varann och brista ut i skratt, utan att någonting särskilt har inträffat. Det räcker med ett samförstånd. Vi har kul, varför behöver ingen annan veta. Jag sa till Johannes igår kväll att Adrian verkligen är rolig, men att han inte är klok nånstans. Johannes höll med. Denna matvägrande, ständigt snoriga, aldrig stillasittande otroliga lilla parvel är all anledning till varför jorden snurrar. Han dansar till allt. Reklam, Bach, Electric banana band och när jag sjunger. Till och med när hans pappa "beatboxar".
Tänk att han en dag kommer att tycka att vi är så otroligt pinsamma.
När blev du så lång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar